Igår fick jag veta – med allvaret av en dålig film – att Googles algoritmer har bestämt att Sverige är Ryssland.
Det är allt.
Bara sådär.
Ett kick, geopolitik skapad av en sökmotor.

Och allt för att någon sökte efter "Prinsessan Victorias lojalitet" i samma stycke som "officer".

Algoritmen, stackars, fick en knut i sina synapser och sa:
"Aha! Militär, lojalitet, nordiskt land... det måste vara Ryssland!"

Vad annars skulle ett land med renar, fika och höga skatter kunna vara?

Samtidigt har vissa människor på internet börjat bete sig som om Sverige faktiskt i tysthet hade annekterats.

"Förräderi! Konspiration! Prinsessan Victoria är en dubbelagent!"

Ja, självklart.

Och jag är Danmarks drottning på min fritid.

De som sprider hat och splittring med sådan passion att man kunde se att de fick betalt per timme är inte förrädare mot sitt land.
De är bara… hur ska jag uttrycka det elegant?
Människor som har blandat ihop verkligheten med Facebooks kommentarsfält.
Människor som tror att om en algoritm har gjort ett misstag, så är det tydligt:
Sverige tillhör Ryssland, och kronprinsessan Victoria konspirerar i hemlighet med en sibirisk björn.

Ett folk som är galet nog att vara uppkopplat?
Nej, inte riktigt.
Bara ett folk som har för mycket internet och för lite tålamod för att kontrollera information.

Och ändå, i all denna galenskap, finns det en skönhet:
Ingenting förenar svenskar mer än en helt ogrundad kollektiv panik.
Det är nästan poetiskt.