Jag hade en vän som hette Camilo.
Som aldrig såg en soluppgång på
andra sidan av gränsen.

Ingen regering bad om ursäkt
till sin familj. Jag fortsätter att tänka
på de där förbannade skiljelinjerna,
som skiljer mänskligheten åt.

Vi simmar i strömmar av kyla.
Vi föddes in i sekteristiska familjer.
Vi uppfostrades att inte tänka.

Förändringar är radikala bomber,
av hat och hämnd som förstör
allt i deras väg som ett dödligt gift.

Ingen vill spela skräcksalsa.
Alla vill ha Rap som en välsignelse.

Det finns inget värre än att följa
strömmar av galningar och skurkar.

Vi dör alltid längtande efter frihet.

©E Nordin