Jag väntar fortfarande på de där
sjuorna regn av stillhet i mitt bo.

Jag lämnar mitt hus och skyndar mig
till tågstationen.

Jag går direkt till bänken för 
att vänta på stormen,
av en sovande folkmassa i en
en värld av isolering, un
där ingen är medveten om
den andres närvaro.

Jag har sex dagar på mig att
överleva här.

Jag kommer alltid att gråta som
ett förlorat barn i en godisaffär och
min lilla mamma väntar utanför; med
utarmning av ansträngande arbete
men med ett varmt leende för mig.

Att slåss är ofta ingen lösning, det är ett
beslut att sätta tillbaka skorna för att gå ut
och springa för det som är ditt.

©E Nordin