Allt jag behöver är en bro för att nå
kända landområden. 
Min röst hörs på en plats 
nära och mina händer, fortsätter regnet.

Mänskligheten försöker rensa golvet
från de synder som andra begått.

Världen lutar nästan alltid,
mot söder ibland och andra gånger,
lutar den norrut där makten förstör.

Kärlek blir ibland en antikrist
av manipulation. 

Det finns alltid blinda som
använder själviskhet nycklar att få 
dess olagliga syfte.

Ibland kan vi höra som nätterna
säger med låg röst.

©E Nordin