Skräddaren var noggrann med sitt yrke. Det var få som kunde hantera verktyg som han, denne skräddare. Sättet han behandlade tyger och trådar på var ömt och varsamt. Att ha glimten i ögat samtidigt som man har skarpsinnet för att trä en tråd genom en nål var egenskaper som skräddaren bemästrade efter många års erfarenhet och slit vid saxen, pennan och symaskinen. Att förvandla små tygstycken och tunna trådar till kläder är en konst, en sannerligen djup konst. Kläder som värmer våra kroppar på vintern och låter oss svalka våra kroppar på sommaren utan att skämmas för våra käraste kroppsdelar. Detta skapade sannerligen skräddaren med bara sina händer.

Skräddaren var en konstnär och konstnären var skräddaren. Att skapa kläder av tygstycken är en konst i sig och att skapa konst i olika former som får att folk att stanna upp och tänka framför mästerstycket gör en konstnär till skräddare. Dessa yrken skräddarsyr varandra och skapar en egendomlig gestaltning av två yrken.

Skräddaren hade smidiga händer som varsamt med sina fingrar kunde avgöra bomullstygets kvalité och saxens kraft innan tyget klipps. Skräddarens händer var känsliga som bomullen han arbetade med. Det var som om händerna tvingats att förvandla sig till bomull för att fullborda skräddarens gåta över sin förmåga att skapa kläder som både ska värma och svalka oss.

Skräddaren var slitstark liksom jeansen han sydde, han hade en senig och arbetande kropp och han gav aldrig upp. Men han var samtidigt mjuk som bomull och arbetades snabbt ner. Han slet och högg men krympte för varje liten bit kraft som han använde. Till slut hade han bara sig själv att se upp till då han krympt till en liten bomullsbit och hans seniga muskler, som påminner om jeanstyget han arbetat med, var ömma och lätta.

Skräddaren gav aldrig upp och han mindes den sista dagen i sitt arbetsrum. Han kom ihåg hur han tittade på symaskinerna och tygerna som låg på golvet. Han släckte lampan, stängde dörren för att aldrig mera öppna den. Det var då hans själ tynade bort, varken förr eller senare, för det var då han insåg att det var slut. Allt han hade skapat, alla kläder, kreationer och inte bara det utan också det liv han strävade efter att skräddarsy som sina konstverk var slut. Det var då han insåg att han skulle falla med huvudet högt. Han skulle slutföra sitt arbete modigt, även om det inte var helt perfekt, även om all sicksack inte var den snyggaste och även om alla trådar inte var klippta skulle arbetet slutföras och det med mod.