Nu.
Stjärnflingor frusna på fönsterrutan.
Hela vinternatten, den öppna härden,
Explosioner bortom Andromeda,
Havsanemonen och det medvinds flyende fröet.
O, ögonblicket skyndar,
Stannar till i medsols damm,
Tiden på alla akutsjukhus är nu,
Under bågljusen där vaktposten går.
Din ensamma väg rör sig aldrig från nu.
Gråtet i isoleringscellen är också ett nu,
Och nu är tyst i graven som nu bör vara.
Explosion inuti solen, och det är nu
I rymdens sadel, där dammets flottiljer
Seglar utåt, flammande.
Och Guds sinne, blixten över varandets gap,
Tänker i evighetens omedelbara frånvaro:
Nu.