Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ångesten kommer och går. Ibland är vi vänner, ibland låtsas jag att hon inte är där. Igår blev jag triggad av ett janusansikte.


Hon Ler (I)

Dagarna tycks öka
inandningen av hennes damm
ju nyare sekunder passerar
under mina fötter

Jag sålde min sorg för ett trasigt leende
Nedlåtande log jag åt den spruckna spegeln
som jag förnekat och gömt

Genom fåfängans vandring
stoltserade jag, ovetande
om att hon vid varje steg
smög närmare
från varje hörn
av mitt väsen

Andetagen gled ur mina lungor sedan tusen år

Kvar fanns blott
förnekelsens beska smak
av tjära
Medan hon obemärkt
krigade mot min grönska
och segrade vid varje slag

Ty hon spårar mig vart jag än går
då andetagen metodiskt lämnar spår
utanför mina lungor
De var ju i pakt med döden

Hon vandrar med eleganta steg
Iklädd sin svarta klänning
som hon så gudomligt bär

Och hon står bakom varje dörr
Tveklös om sitt mål
ler hon belåtet
Skamlöst

Otillåtet blundar jag för åsynen

Men haglet skall piska sönder
Dränka alla leenden
övergivna i mörkret
av mitt väsen

Förnekelse, en gammal vän

Jag gnisslar mina tänder och ler
motvilligt
mot min skamliga bild

Hon lägger sig vid min fot





Skapa | Skriva av Jtb
Läst 84 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2026-07-28 15:57



Bookmark and Share


  Jtb
Ingen fara! Lätt att misstolka, om man inte vet kontexten. En vän till mig trodde att den och del 2 handlar om otrohet. Tack för kommentar i af
2026-07-28

  Jtb
Sida Guldpojke.. Tack för kommentar, men varför skulle jag vara lesbiskt? HAHA Detta handlar om min ångest...
2026-07-28

    ej medlem längre
först nu ser jag att du skriver om din ångest. ursäkta.
2026-07-28
  > Nästa text
< Föregående

Jtb
Jtb