Svidande brinnande eldar
passerar intill mitt fönster
Instängda i isblockar
vandrar de kring skuggorna
av sina egna gestalter

I takt marscherar de lydigt på rad
till monotona melodier
som tvingats in i deras grottor
där de för tusen år sedan engegerat sig
i årtidernas sprudlande danser
Där de drömt modiga drömmar
om att segra jättar med intensiteten
i sina egna händer

Horisontens lockande rop
efter deras bländande värme
har brusats av det metalliska tjusanande lätet
av den vinande piskan
Som håller de hårt om strupen
och hämmar deras euforiska dans om frihet

Ty segerdansen dansas
enbart av de som högt håller svärdet
Det som huggit ut tusen tungor
Orden fortsätter att viskas
i en hypnotisk tongång
För att de i trans lydigt ska fortsätta
hålla sina ärriga händer
ovanför flammande eldar

Medan solen och jorden
ser sig över sina axlar
för att vid varje varv
noggrant räkna nya rynkor
på deras trasiga masker