Jag önskar jag kunde
Önskar jag kunde sjunga sången
Om vår kärlekshistoria till slutet
Och att vi i detta slut håller varandra i handen
Vandrandes mot en rosa-röd solnedgång
Till romantisk musik som i filmerna, älskling

Jag fruktar
Jag fruktar dagen då vi skiljs åt
För om så sker må det kännas
Som om vi begraver vår kärlek levande
Och kväver den plågsamt till döds
Då kommer den som en vålnad
Att hemsöka våra sinnen
Och då kommer jag att sörja
Dennes död i tusen år
Och förbanna vårt brott
Mot den i all evighet

Jag känner hur mörkret sakta
omfamnar min värld nu, älskade,
Och håller mitt hjärta i ett fast grepp
Och mina lungor känner inte längre
luften de andas

Dina rosor har aldrig burit törn
och dina händer har aldrig blodat ner mina
Som jag är så van vid sker under kärlekens vilda lek
Du har aldrig heller strött salt över mina sår


Men på en änglavinge landade vi hårt på marken
Och verklighetens ansikte visade sitt fula tryne
Och hade jag anat att det fröet vi planterat
inte bar frukt hade jag aldrig gett det
den uppmärksamhet
och enorma glöd jag överöst den med
Eller låtit den gro till en blommande vinterek

Jag försummade samtal
och möten med ängeln i mitt hus
och följde blint dina steg

Förvridna bilder av kärleken
vilseledde mig in i drömmarnas värld
Orden jag älskar dig har skrivits i luften
av bådas passionerade röster ett tusental gånger
i tro om att våra fasade var äkta

Det blir läskigt när våra hjärnspöken känns så verkliga
Att vi kan ta på de med våra egna händer
Verkligheter som egentligen bara finns som tankar
Men gör oss så olyckliga att vi ber om nåd
för att slippa se och känna fantomsmärtor i själ och hjärta

Jag sitter här vid din sida, min älskade
Men känner inte igen ditt ansikte
För våra masker är i vägen.
Vi är som två tomma skal

Ja tom
Jag känner mig tom på ord och känslor
Och jag vet att jag älskar dig
Men tomheten och mörkret expanderar i min värld
Och du tittar bort, min kära
Och säger inte längre att "Allt kommer att ordna sig"

Jag önskar jag kunde sjunga till slutet av sången om vår kärlekshistoria
Eller nästan slutet och att vi i detta slutet satt på var sin gungstol
Gråhåriga och vackert märkta av tidens spår
Och att du lutade dig mot mig och viskade i mitt öra
"Jag sa ju att allt skulle ordna sig"