EJ är slaget i marken där världen delar sig.

Det är ordet som stänger en dörr för att öppna en annan,
som pekar bort från det som aldrig var mitt
så att det som är mitt kan träda fram
— precis som negationen rensar bort felaktiga bilder innan den rätta får ljus .

EJ är ingen omväg.
Det är rening.
Det är gränsen som gör konturen synlig
när allt annat riskerar att lämna ett tomrum där en känsla borde vara .

EJ är inte ett nej.
Det är ett val.
En stav.
En runa.
En besvärjelse.

Det är ordet som skär bort det grumliga vattnet på denna sida av ån
för att låta mig gå över och hämta det klara på den andra .

EJ är min negation.
Min gräns.
Min incantation.