Doftens Resonans

I det varma rummets stilla sommarluft,
dansade en skärva av sol.
Likt citrusens gnistrande smekning,
som rört vid min panna,
som ett löfte om en början,
en öppning mot ljus.

Fläkt av lavendel och lilja, bäddar in mitt sinne.
I viskningar, där blommor minns,
vad vinden en gång bar.
Över fält av evig vår.

Sakta faller doften.
En långsam glidning,
in i trädets varma famn.
Där vilar jag ett andetag,
med bärnsten, kåda och hö,
som om jorden själv,
lagt sin hand på mitt hjärta.

Och tiden,
den stannar här,
mellan toppens klara sken,
och basens mjuka skymning.
Där doft blir till minne,
och minnet till en ton,
i sommarnattens varma vind.