Blomman som växer vild på ängen bär ingen skam över sitt namn. Där är den fri, älskad av vinden och solen. Men när samma blomma slår rot i någons välordnade trädgård kallas den plötsligt ogräs.
Så är det också med människor.
Det som i en själ är skönhet kan i en annan uppfattas som ett hot. Inte för att blomman förändrats, utan för att platsen och betraktarens blick har gjort det.
Värdet ligger därför inte alltid i hur vi blir sedda, utan i att fortsätta blomma enligt vår egen natur
Den som älskar mångfald måste också kunna älska den blomma som valt en annan plats att slå ut på. Annars är det inte mångfald vi söker, utan bara en trädgård där allt ser olika ut – på samma sätt.