Tanken om att Kosmos igenom oss,
nyfiket betraktar sig självt,
dansade redan i Grekiska filosofers tankelekar.

Som att människans medvetande inte är något som står utanför,
utan är en aktiv del av alltets egen självreflektion.

Det märkliga och svindlande i detta,
är att de atomer som en gång sov i en stjärnas inre,
nu kan fråga sig - vad är jag?

74 kilo stjärnstoff har fått förmågan att säga:
"Jag finns.
Jag undrar varför."

Där är mystiken tycker jag – inte att universum skapade liv, utan att universum genom livet, verkar ha fått ett sätt att betrakta sig självt.