Efter avslaget från trollen;

Frödinger har åter bollen

och han ångrar starkt och hett

att han någonsin har bett,

har sökt hjälp hos Everett.

Trodde gubben kunde göra

allting bättre - men fick röra

utav katt på katt på katt.

Ångrar så sitt köp av hatt!

Verkligheten är ej menad

vara kvantfjantigt förgrenad.

Saboterad av en hatt

som i hemlighet en natt

fyllde den med katt på katt.

Frödinger finns i en zon

med en kattkomplikation,

nån förbannad föredetting

måste fingrat på en setting

så att kvantfältet bytt "möjligt"

till nåt kvantigt fjantigt löjligt.

Blivit felkonfigurerat -

tack det räcker! Inget mera!

.. Trodde han ja, där på grenen

sitter hatten, vilar benen.

Tronar nöjd i trädets krona.

Vippar retfullt lojt med skorna.

Flinar hånfullt men förtäckt,

fnissar glatt och direkt fräckt. 

Ler när Frödinger hörs ranta:

"Hatar kattkräk - satans fjantar.

Hatar kvantfält och fysiken.

Hatar hett matematiken."

Kattkräken är här och där.

Eller kanske inte är.

Hatten kväver tyst ett skratt:

"Varde katt och det vart katt."