Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Två vägar

Världen söker mig genom ögats port.

Morgonens första ljus faller över näthinnan.
Där föds färgerna, formerna och rörelserna.
Där blir havet blått, elden till ljus och människors ansikten till trygghet.

Ögat bär världen in i mig.

Men det är inte där världen blir levande.

När ljuset har fullbordat sin vandring genom öga och tanke återstår ännu den längsta resan – den till hjärtat.

Där upphör världen att vara ett föremål.

Där blir den en erfarenhet.

Där blir ett barns skratt till glädje, en gammal människas hand till vördnad, regnet mot den torra jorden till hemkomst och en stilla kväll till evighet.

Ljuset visar vad som finns.

Hjärtat visar vad det betyder.

Därför kan samma värld lämna den ene oberörd och den andre förvandlad. Det är inte ögonen som avgör djupet i det vi ser, utan hjärtats förmåga att känna igen sitt eget ursprung i allt levande.

Kanske är människan skapad med dessa två portar därför att universum inte nöjde sig med att bli betraktat.

Det ville också bli förstått.

Men förståelse föds inte när ögat ser.

Den föds när ljuset till sist finner vila i hjärtat och förvandlas till mening.

Då ser vi inte längre bara världen.

Då ser världen sig själv,
för ett ögonblick,
genom oss.




Fri vers av Gurlitz VIP
Läst 66 gånger
Publicerad 2026-09-16 11:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Gurlitz
Gurlitz VIP