Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Kursen jag läser nu har ett inslag av skrivarkurs nu i början av terminen och detta är en av texterna jag skrivit till den.
Vi fick välja en sak ur en hög prylar, känna på den, lukta och sätta oss in i den... sedan skriva om den i jagform.



Den slitna sopkvasten

Se mig.
Se mitt slitna yttre.

En gång var jag en trotjänare som med varsam borst
   sopade gruset från dina föräldrars trappa.
Vi lekte. Minns du?
Kvastflygning, kanotpaddlande med zinkbaljan
   och jag var Elvis gitarr.
   Minns du?

Nu är jag söndersopad.
Bortglömd i regnet på trappan
   som jag en gång sopade.
Doften av damm har sedan länge regnat ur
   och jag rostar
   sönder.

Inga mer getingschasande stunder
   med vinddrag i min borst.
Inga mer fantasiäventyr
   hållen i barnhand.

Inget mer.




Fri vers av Vinterande
Läst 610 gånger
Publicerad 2006-09-09 13:08



Bookmark and Share

  Arowana
Ibland blir jag arg på mig själv för att ha missat en fin text. Denna gör mig arg på det viset. En fantastisk dikt, med en sorts filmisk sorg, som gör att jag själv spelar upp ett helt liv inne i huvudet, med början i barndomen och sen ett gigantiskt hopp till idag.
2006-09-12

  Islandir
Det måste varit en mycket bra kurs. Jag kan se den ensamma sopkvasten framför mig.
2006-09-09
  > Nästa text
< Föregående

Vinterande
Vinterande

Mina favoriter
Årsringar