Det känns som vår igen och tjugo grader
och livet leker snällt på min balkong.
Jag knycker utav Evert några rader
för att få stuns och stil på denna sång.
I indianens sommar blir jag glader
liksom jag blivit under årens gång,
när jag fått lust igen till eskapader,
till rödskinnslekar, äventyr, bravader
och barndomsminnen bortom tidens tvång.

September slutar med en sol som strålar
om också med en melankolisk blick,
när indianens sommar världen målar
de barndomsbilder som jag en gång fick.
Jag höjer ändå kaffekoppen, skålar
för livet i dess nuvarande skick,
trots att jag gammal är och inte prålar
med fjädrar, krigsmålad och barnsligt skrålar,
så minns jag, tacksam, sommaren som gick.