Att med en dikt förmedla något kräver
numera ortografisk formlöshet.
Det verkar saknas tecken och bokstäver
för att beskriva tidens normlöshet.

Att skriva, stava, skiljeteckna riktigt,
beskriver inte innehållets storm.
Det hålls nu ortografiskt oförsiktigt
och utanför det skrivna språkets norm.

När dikter fylls av obegripligheter
och diktens språk får lös ortografi,
får den som läser fatta själv. Det heter:

"Rätt tolkning finns i läsarns fantasi!
Att låsa diktandet i språkets normer,
begränsar innehåll och uttrycksformer."