Knytet syns på marken röra
sig och gny
jag tar steget försiktigt föra
min hand brydd
Ur filten täcker den av
ett gossebarn klädd i guld

Känslan blir mig stor övermäktig
livets underbara gåva
när knubbig arm sträcker sig
och ögon lovar
tro på vad du ser
i ett naturligt skimrande ljussken

Tårarna rinner sakta nedför kinden
min de väter
Du är till jorden bunden
och slipper leta

Lyft guldet till din famn
omslut den
låt det inte silas ur din hand