jag vet inte hur jag ska tilltala dig, du som aldrig haft något namn
jag vet inte hur jag ska sörja dig, du som aldrig fanns

jag drack dina tårar; strök mina händer genom dina spår
men när jag drömmer vet inte jag vilka ögon jag söker
när jag försöker fylla fotoalbumens blanka blad
vet jag aldrig med vilka färger

hur skulle du ha målat jag har alltid undrat vilka färger skulle du valt

var det du som skulle förstå
var det du som skulle segla med på min motvindsfärd
jag har alltid undrat
var det du som skulle hålla mina händer
och viska; vi ska flyga tillsammans, en dag ska vi flyga, g e i n t e u p p
var det du
var det du som skulle hjälpa mig att slå;
slå knogarna blodiga och hjärtat rent

jag talar till dig ibland
jag viskar ditt ordlösa namn, ibland
och jag undrar, jag kan aldrig sluta undra
vems röst det är jag aldrig får höra

jag fastnar fortfarande i människors ögon
inbillar mig att jag ska känna igen smaken av dina tårar i blickar som inte släpper tänker att kanske finns det blod som omgav mig, kanske finns det i nya ådror
vet du att jag fortfarande undrar

hur skulle du ha målat jag har alltid undrat vilka färger skulle du valt