...gjorde motorn och rök steg troligen även ur cykelns avgasrör, eftersom den låtit avslöja hur en äkta förbränningsmotor från förr skall kunna visa sin ärbarhet.
Motorcykeln hördes in i rummet, där det just kommit in en gosse och varenda dator var upptagen av andra människor.
Jag satt vid datorn närmast dörren vid ett gult bord av metall.
En man stod med armarna i kors och såg som drömmande ut genom fönstret. Utanför vilket ett lätt snöfall tagit sin början att komma farandes med en vind som fick det att dras fram diagonalt.
Gossen som kanske kunde vara något äldre än mig, hade just klivit in genom dörrens öppning.
Möjligen hade han just velat hävda att platsen var hans, den hade varit hans så länge som föreningen funnits, hade han just hävdat.
Själv ville jag inte ha bråk, så jag vek lydigt ihop min bärbara dator, reste mig ur stolen och som det var en fällstol, vek jag ihop den strax.
Dessutom vek jag ihop klaffbordet då jag dragit från golvet de korslagda 'benen' som bar upp detsamma.
Samt med en gest mot det nu tomma utrymmet ville jag visa det nu var ledigt.
Misstroget stirrade han på mig och mitt görande och bröt ut i några svordomar och undrade vad i... ...jag trodde att jag höll på med.
Han ville att jag genast vek ut bord och stol samt placerade datorn på bordet så han kunde där ta plats.
Jag presenterade då lugnt den något för svenska mått mätt, korte koreanen vid min sida, vilken tog upp sin väska och visade på några papper.
Han berättade samtidigt att han var min livvakt, att papperen var kvitton på att jag köpt stolen, bordet samt datorn för någon vecka sedan vilket visade att dessa saker var mina egna.
Men att utrymmet nu var ledigt att förfoga över, då gossen just hävdat att det var 'hans vanliga', och varit sedan föreningen bildats för något år sedan.
(Emedan skrivprogrammet 'tycks leva sitt eget liv', anpassar jag mig till dess knasighet, genom att göra vad jag själv kan här, genom att ställa upp texten görligt.)