Jag försöker skriva, men min hjärna är tom..
Mina känslor låsta, bakom en mur..
Jag har lyckats fånga in de, bakom lås och bom..

Det är dock bara du som har nyckeln dit..
Och för friheten, är det bara du, jag kan släppa in..

Men till vilket pris? Det är frågan..
En aning dyrt, men en krossande fara...
Jag kan inte än, krossa muren.. låt den vara..
För evigt återsluten..

Men det finns ett hopp, att kanske en dag..
Mitt hjärta finner ro, och styrkan flöder..
kanske då, kan jag krossa muren..

Och tam som den har blivit..
kan jag då.. återigen känna..
mina känslor.. de få..