jag har glömt vår enda natt tillsammans
tänk vad sprit kan förstöra
när månen stod full
och bara en sak fanns att göra

men innan jag gick så sa jag nånting,
vad var det, minns du, min vän?
fältets blommor växte sig för höga
så du gick in i mörkret igen

kan du avgöra om rosen är röd eller svart?
kan du kasta dig framför ett tåg?
kan du dra dig själv ur djupet,
eller är du redan för låg?

en sista sekund i ditt bräckliga liv
då för en gång skull allting står klart
men du är död och föga intresserad
av något som är underbart

om jag kunde så hade jag hållit tillbaka
den sanning jag sökte och glömde
en serie ögonblick, endast, törhända
eller var det bara nått jag drömde?

fallande stjärna, hör du en önskan
som nån stackare viskar i ditt öra?
tristessen tog nog aldrig slut
fastän du hade massor att göra

jorden var alltför bördig
så äpplena på visdomens träd; sprack
du borde vänt dem ryggen till
när du inte ens fick ett \'tack\'

kulor av kristall, som skiner
kulor av bly, som viner
kedjor finns väl överallt, tänker slaven
och blir fri först i graven

inget är nog och inget lär räcka
när sommaren aldrig kom
men vinternätterna, de långa och kalla,
visst minns du dom?