som ett colin-farell-brad-pitt koncentrat, lika ouppnålig
lika otålig, som
en manlig råstyrka, men leende som får varje lem att förtvina.
och allt försvinner, du får mig att grina samtidig som jag får se allt det fina
som du har att flasha.
du ruinerar och allt bara krashar.
jag kan höra hur varje nervtråd i kroppen stelnar och hoppar
en spänning som bränner, men det är dina händer som sänder,
alla dessar toppar.
eller är det någotannat som bara toppalfloppar?
en elektriskt stöt, ledande
av en hemskt otäck kletigt gröt.

en styrka som stjärnorna strävar efter att få åter, skapa.
vet hur det låter, jag har lyssnat och jag hör det igen.
flämtandet,
klämtandet som självaste ben.
påverkning av, säg klocka
och det blir trögflytande, ett koncentrat som kan locka.
du säger dig vara så len, men jag kan se det.
upprepandet av ett pet,
som impulsivt kallas öde.
som en sjö, det, det som är ett odjur.

kanske är det något jag inte kan uttala.
jag känner det bara mala, och nervcellerna skickar iväg en spänning
var det din mening?
en impuls som trasslar sig, slå på fingrar och upplösningsvilja
så var det en grej, att plötsligt skaffa
koncentratdropp. funktionaliteten
är royaliteten, som att bestiga en väldig topp.
dit jag inte når opp, samt bieffekt
levnadstid imperfekt, en gratis säng
på instution. flytande H2O, för att svälja.
men colin-farell-brad-pitt koncentrat är inte kunna välja.

struktuerande motord, påverkandet av en yttre faktor,
för många vakter, en stolt illusion av ignorans
vi talar om olika makter livslevande pakter,
ett mördande flöde av värmebrist och ingen chans.
en flygande dans, på glid,
vid min koncentrade colin-farell-brad-pitt miniatyr, toryr
känns, bränns och försvinner längs
min stupe ner men ingen lindring ger
och frågar, varför är det inte du
som kunde stå vid mig här nu?