vi är någon annanstans idag
för ett tag, under en helt annan lag.
en skymt av grönt gräs, som i allt det stora hela, stela,
är som en ärta fylld av mänsklig smärta
då var orden andra,
när vi nu tvingas klandra
nu har vi inte längre varandra.
pulserande, frustrerande och allmänt flamberade
vi var dårar som älskade så.
för en allergisk reaktion, en motaktion, en akut inflammation
när vi nyss var annat än grå tvingades vi slå,
tillbaka, för lovord om att vara raka
vi hör all knaka för att sedan fullkomligt braka.
en form av skam, där vi står vid vår damm
vi säger alskoholspåverkningsknull
medan jag ser en tull och ett blottande täckt av gull.
jag vill nog bara vara en aning full.