Känslorna ligger i lä
Vinden når dem inte
De ligger orörliga
I väntan på höstvinden

I en uppåtgående virvel
Snurrar kärleken upp
Från den varma marken
lyfter från fast mark

Ogenomförda möten, Osmekta kinder
skapar inget okänt
utan belyser bara
själen minnen

Låter dig lyftas
för att möta mig
bland molnen
när hösten färgar landet

Se hur lite gult landar på din kind
Ett rött streck sprider sig på min arm
den gråa vardagen under oss
blir en canvas under arbete

Färgen som läggs på
blir inte ett tunt streck ovan på
utan blir en reva som visar under
ytan, där färgen slår ut.