Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om hur ångesten bara plötsligt dyker upp, hur livet har ändrat sig efter att jag miste ett av mina barn.


Ångest, kom inte nu!

Tänk om jag själv kunde bestämma
när ångesten ej får komma
Det borde finnas något som säger stopp
just nu orkar inte min kropp


Just nu vill jag göra detta klart
snälla ångest sätt inte fart
Tänk om jag själv tanken kunde hantera
då skulle jag förbi mig låta den passera


Ibland måste sorgsen själ få ro
ej att den ska få tankarna att gro
Men jag kan inte göra ett dugg
den kommer när den vill
Som ett sårande knivhugg
Ja den finns i så många dar
bryr sig inte om var
när och hur
Den ligger alltid på lur




Fri vers av Gunilla Karlsson
Läst 957 gånger
Publicerad 2006-10-01 20:11



Bookmark and Share


    Evahh
Har läst flera av dina dikter, du skriver så otroligt bra, känslosamt och fint.
Har själv lite sorg jag skriver om ibland. så jag känner igen mig i ditt tankesätt
2006-11-20

    Cajsa
Massa kramar till dig, texten berör...bokmärker den
2006-10-04

  Christian_H
Det här är poesi.
Smärtsam men bra beskriven.
2006-10-03

  Lena K Nilsson VIP
Vet...känslan, ångesten. Kram!
2006-10-01
  > Nästa text
< Föregående

Gunilla Karlsson
Gunilla Karlsson