Under alla år vi växte upp
Tillsammans, oskiljaktiga
med smärtan ständigt närvarande
Alla rakblad och tabletter, vännen
var ditt liv

Ständigt vakande, naivt hjälpande
bönande
Det övervann inte mörkret i din själ
Kärleken räckte inte
för att jaga demonerna på flykt

Vad det var som rörde sig
i ditt inre
får jag aldrig veta
Bakom stängda dörrar
lades grunden till din flykt

Det gör ont att se huset du bodde i
Att titta upp mot ditt fönster
och se att det är stängt
Inget askfat med fimpar
eller fladdrande gardiner

Jag saknar dig, Nina



och det gör ont