Ensam, men ung stark och klok

Nu gick hon där på vägen, som ledde ut från stan
Hon hade fått sparken, för att hon var med barn
Hennes hy den var grå av sorgen,
hon ville ju glädjas för detta ofödda barn
mannen som var far till barnet ville hon ej längre se
honom gav hon korgen, fast han tiggde om att få mer

Nu var hon helt allena, men hon var ung stark och klok
Barnet skulle hon föda, fast alla kallade henne för en tok
Nu gick hon där på vägen, utan mål och vän
Hon hade klarat sig förr, så hon sa till sig själv
Jag är ung stark och vacker, det kommer att lösa sig sen

Vägen var lång att vandra, hon måste få vila denna natt
Då stannade en herre vid vägen, god dag hur är det fatt?
Anita log mot mannen, tänkte utnyttja denna stund
God dag min fina herre, jag skulle behöva få sova liten blund
Mannen bockade mot damen, såg på hennes mage som var rund
Hon satte sig i bilen, skönt att vila en liten stund

Nu åkte de på vägen, som ledde bort från hennes hem
Hon saknade redan sin mamma och alla sina syskon, ja alla fem
Hon kunde inte stanna, det viste hon så väl
Avskedet av sin far blev ett praktfullt storartat gräl
En tår på hennes kind, hon tog bort den med sin hand
Hon hade sagt farväl, släppt alla sina familjeband

Mannen vid hennes sida var en herre av finare börd
Om han var fin i själen av historien han kanske skulle bli rörd
Hon såg att han tittade på henne, sådär lite i smyg
Han var en stilig man och hon kände att hon blev blyg
Hennes klänning stramade över bysten över magen likaså
Tur tänkte Anita, jag sydde den av töjbar trikå

En allé lång som natten, träden ljöd av sus och brus
Mannen svängde på ratten tänk där låg hans vackra hus
På trappen stod en herre, med frack och svarta skor
Jag har kommit till Himmelriket, den här mannen är rik och stor
Han bjöd sin arm över tröskeln, ett biträde tog hennes rock
Hon såg på den betjänte mannen, han tyckt nog hon var ganska stor

Den snälle gode mannen som stannat på hennes väg
Bjöd in henne på kvällsvard och gav henne en äkta lammullspläd
Aldrig hade hon ätit och njutit och mått så gott
Som denna underbara kvällen då hon fick känna sig så flott
Den natten drömde hon vackert, rent, fint ljust
På morgonen efter hade hon i mannen blivit stormförtjust

hellen