När kärleken föddes, såg jag stjärnor i din blick,
som runtomkring oss ströddes på vägen där vi gick
Jag såg solen återvända, till vår lilla stad
inget kunde hända, kunde inte ana, din påklistrade fasad
Blott en enda gång
fick jag vandra bland stjärnorna med dej
i dur gick min kärlekssång, som då när du var nära mig.

Nu sjunger jag åter samma gamla sång,
fast i moll nu tonen gråter
och stjärnorna har slocknat utanför min paviljong
Jag ser morgonen sakta vakna och jag ser natten bli lång
Det gör ont att alltid sakna, den man skänkt sin kärlekssång.

Så kan jag ännu känna, dig vidröra min hud,
en våg av värme som i mig bränner,
och styrker min önskan om att åter får bli en lycklig brud
Jag hörde inte längre, timmarnas tickande slag,
kunde bara lyssna till mitt hjärtas sorgsna andetag
tills du min älskade lät mig vandra, in i din dag.
Äntligen kan jag åter sjunga min vackra kärlekssång
ett stjärnfall lät mig önska och solens strålar nådde min dag
nu ska här kärlek gro och grönska
tills nästa bistra och kalla, väderomslag
.