En stad i bakfylla
Liv i spillror
Krossade själar kravlar omkring
i sina egna spyor
Med plågade miner
rödsprängda ögon
vars blickar vilar
på den trasiga asfalten


Och alla ger de sig själva löften
om att aldrig mer
svalka sina strupar
med alkoholhaltiga drycker




Men någon viskar från rännstenen
att löften, de är till för att brytas