Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Och solen i paradiset, den var orange




Gula strålar kryper
ut ur min själs kärna
över ett gränslöst
blodrött himlavalv

när jag sakta sjunker
ner i havets bottenlösa
safirer.

Mitt sista simtag i kärlek
frös av svek
med drunknade begär
och vattenfyllda lungor

då ditt syre
fyllde mina lungor
med den önskan

att aldrig

behöva

andas

ut


igen.




Fri vers av trollungen
Läst 359 gånger
Publicerad 2006-10-18 21:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

trollungen