Natten kom och jag var rädd
Timmarna kröp fram, sakta.
Mörkret skrämde mig, inte natten
tiden var så stark, jag ville fly.

Min kropp var spänd, kall och liten
Under ögonlocken kämpade ögonen,
ville inte se, men vågade inte somna
Timmen var sen, men ändå långt till gryning.

Tankarna i mitt huvud hittade inte hem
Natten, så hemlig, så mystiskt svart.

Tankar, måste tänka positivt

i morgon kommer dagen och då kommer

ljuset och då kan jag somna.