Skulle behöva lätta mitt hjärta,
vill få bort all onödig smärta.
Kan det inte bara försvinna,
men ångesten måste jag själv övervinna.
Tittar ner på mina armar som är fyllda med sår,
många tror jag underbart mår.
Håller i rakbladet hårt och tänker,
när blodet en gång rann och blänkte.
Har lovat min vän att sluta med min dumhet,
kanske dags att avslöja min hemlighet.
Tyngden på mina axlar är tunga att bära,
för en gång var jag TVUNGEN att benen sära.
Att han inte kunde acceptera ett NEJ,
varför skulle det hända mig?
Kommer alltid att ha kvar det i mitt minne,
helst vill jag glömma det otäcka som tog knappt en timme.
Med hjälp av min vän kommer jag att må bra,
när det blir kan jag inte ge något svar.
Jag kämpar på,att leendet tillbaka få!!