Så här minns jag det... detta är sanningen.
Vill ge ett speciellt tack till: "Mörkhårig", som försökte ge mig hjälpande råd på vägen.
Berättelse från en Fegis.
Drar djupa andetag
tittar allvarligt på dig
Njuter av att se hur
vinden leker med dina
hårlockar
som du irriterat får
styra bort
från ansiktet
Nervöst vill jag berätta att
Du måste nog vara
den vackraste kvinnan jag mött
Aldrig någonsin
har väl ett så klumpigt fotsteg
tyckts så gyllene
som när du går
Dina små snörvelljud
från kyla till värme
får mig att fnissa
av glädje
För att inte nämna
ditt skratt
som trillar ut
vid fel tillfällen
hur det ljuder
i mitt hjärta
Och hur vore väl det
om inte Du tittade
på mig så fånigt
när jag sagt något dumt
Barnsligt vuxet
beteer du dig
vid dina
knepigt smittande
ryck
Hela jag skrattar och bubblar
av liv för ditt skönt
operfekta
Jag
Så nu
när Du
tar av dig
dina hörlurar
ler jag
tyst
Man är helt enkelt
för feg