Varför gråter jag?
Varför är jag vilse?
Varför står jag still?
Vänligen, förtälj mig.
När växer jag upp?
Hur länge kan jag förbli ett barn?
Vad springer jag ifrån?
Vad springer jag till?

Jag hade ingen plats för mitt liv. Kunde inte finna någon
Vet inte om jag kunde finna hopp för framtiden.

De sa alltid att jag var ett starkt barn
De hyllade mig, sa: \"du som inte gråter måste vara stark\"
Det var inte orden jag ville höra
Jag låtsades att jag inte förstod

Varför skrattar du?
Varför är du vid min sida?
Varför lämnar du mig?
Vänligen, förtälj mig.
När blev du stark?
När började du känna svaghet?
Hur länge måste du vänta
på dagen då du slutligen förstår?

Soluppgången kommer, jag måste röra på mig
kan inte stanna på samma plats för evigt

En dag blir du bedragen för att du har tillit till människor
Jag trodde det var samma sak som att bli avspisad
Då hade jag inte den arten av styrka
jag visste för mycket

De sa alltid att jag var ett starkt barn
De hyllade mig, sa: \"du som inte gråter måste vara stark\"
Desto fler fraser likt dessa
desto mer blev allt smärta, även skrattet

Ensam föddes jag, ensam kommer jag att leva
för visst är väl det ett lämpligt sätt att leva?
Det är min övertygelse.