Säg Herr Vinterfrost.
Har ni lärt er dansa?

Utmanade fröken Vår

Kan ni le, så bittervit som ni är?
Detta har jag svårt att för mig se.

Sa hon, allas fröken Vår,
och log.

Grabbt hennes hand, i hans

Valsande vilda vals
utan nåd,
var vad han sen
henne bjöd uppå.

Passionerande och rödligt varm,
blev duellen.

Så säg nu
Lilla unga fröken Vår,
käraste av alla Mör.

Varför rodnar si?

Jag är gammalt fruset bitter.
Men, mitt hjärtas ljus kan skänka
det fagrast av alla morgonglitter.

Se nu om morgonen
I tusenden år...

I dessa tusenden år
Skall jag visa för min sköna
en morgonstund, över allas vinterlund

Naturens livligt livfulla
födelsefärg skall jag
dig i gåva ge.
Speglandes 
till pojken Morgonljus.

Sådan sades hon
rodna inför bittre Herr Vinterfrost
en sådan rodnad att upp
spira dotter Vinterros.
 
I speglande snö
Vi kan se hennes gåva

Över gräs, gran och tall
mattan ligger.

I vitaste av vitt
i prismans ljusbrytande
snökristall, föds dom
 
All världens tindrande färger

Aldrig mer
skall vi se
att hon om valsen tigger.



Tystligt förförd av morgonstund
i våran gnistrande

vinterlund.