jag var så arg...havet det ända lugna mig kunna,
vreden bara steg medan jag då teg...,
skorna å jackan jag tog,satte mig på moppen å drog...,
drog till de stilla och tysta havet,
det som då var det ända som min tillit tog...,
en dag vid havet jag var,arg som satan lättade jag mitt hjärta...
lyft mot himlen jag var...min tillit var så svag...mot havet jag vänder mig, i hopp om någons händer,
händer som mig räckas vill, någon med tillit min...
en dag i juli månad vid havet jag då mig drog...den dagen den sorgen, jag mitt hjärta lät flyta iväg...jag säger inte att det var här mitt liv sluta, bara att jag mig själv isolera villa,
jag tog en kniv skar ett jack.. å såg blodet försvinna,blandas med havets salta vatten...det sved,jag skar mig igen å såg åter igen det samma...jag tappa kniven som föll bland vågorna...
det sved i såret, jag brydde mig inte, jag såg kniven på botten ligga...å tänkte då:
-varför tiga??
nästa dag jag åter vid havet far...nu med ett smile i fejan jag bar...kanske inte du nu förstog, men min verde den dog!!