När jag blundar ser jag hur du
vänt mig ryggen och går iväg.
Ut ur mitt liv.

Så öppnar jag ögonen igen,
ser hur du står några meter bort.
Du ler och vinkar,
men du kommer inte mot mig.
Utan du står leende kvar några meter bort.

Jag vill inte att de ska finnas,
metrarna i mellan oss.
Men det finns inget jag kan göra för att få dem att försvinna.
Jag står bakom en osynlig mur.
Bara du kan gå fram till mig,
lägga metrarna bakom dig och
sedan riva muren.

Jag skriker för att du ska komma.
Du hör mig inte och står kvar.
Jag viftar med armarna för att du ska förstå.
Men du förstår inte.
Du tror att jag vinkar.
Leende och vinkande står du kvar,
några meter bort.