Någonting hade hänt
Jag nådde inte fram längre
Det klickade inte
som det en gång gjorde

Dina gråblå ögon
lyste inte längre
under ditt lockiga
fluffiga
hår.

Du såg inte på mig med värme
eller glädje.
Inte ens med avsmak
eller ilska.

Du var bara likgiltig.

Hade du ens brytt dig
om jag hoppat framför tåget?

Det var kvavt ute.
Augustis värme kämpade hårt
mot septembers regntunga dagar.
Man kunde knappt andas.
Och du gjorde det inte lättare.

Och medan vi satt där
suckandes ikapp.
Började mitt hjärta
för första gången
slå normala slag
när jag tittade på dig.

Jag hade ingen lust
att överösa dig med kyssar.
Ville inte längre
berömma dig,
säga att du var söt.

Jag slutade bry mig.
Så som du gjort
för så längesedan.
Eller hade du någonsin gjort det?

Men vet du?
Det gjorde inte ont längre.