Sakta gick  de två solen

smektes utav havets vind

han tog sin kvinna i handen

ledden henne genom livets grind

Han bad sin kära blunda

han ville ge henne någonting

en gåva, en vacker saga

ett löfte en bländande förtrollad ring

Som stjärnorna tindrar på himlen

som månen speglar sig i det blå

så gick dom där på vägen, båda två.