Hon knöt omsorgsfullt om det röda bandet runt den svarta pärmen.
Hon log, lite för sig själv.
Allt som var innuti, allt som var innuti henne, innanför pärmen,
det var allt hon ville dela med honom,
allt han var värd.

om

Hur hon drog in hans dofter på kvällen,
om det var hans nacke hon luktade på så log hon och kysste omsorgsfullt hans hud.
Om det var en av hans plagg hon hade tätt mot näsan
grät hon sig ljudlöst till sömns, i tanken på alla hans små egenheter, ögonryck.

Allt var så självklart.
Blev så självklart.

det hade blivit det sen dom blev en,
som något slags instuderat mönster.
Inte förutsägbart, fortfarande spännande, utan allt blev bara lätt när hon var med honom.

Förlåt, presentation;

Flickan, kvinnan, individen vars sköte blev fuktigt i tanken på honom.
Lagom stor, blond, grönögd, tjockkindad, storläppad, gluggförsedd,
lagom stor och vacker.

Pojken, mannen, varelsen vars fingrar var utnötta efter allt plinkande på strängarna.
Spinkig, vit, mörk, allt på en och samma gång, skogsögon, seniga fingrar, liten navel som gömdes bakom en liten bit hud på magen.

Tillbaka till händelseförloppet, det vi sett/såg/ska få se

Nu låg hon där bakom honom, strök hans plattmage

upp och ner
upp och ner

lenaste babyhud
allra lenaste babyhud

Vill kyssa honom, ligga på honom
men han snusade
ville aldrig vakna när hon önskade att han skulle
också en av hans små egenheter.

Allting var så vackert med honom
att han inte ens kunde vara ful när han försökte
att han
att han var han
och ingen annan
aldrig som hon ville
bara han
det var nog det hon ville ändå

Nu snusade han till, vände på sig
la sig lite på tvären
mot henne

Hon minns hur han tog henne med storm
hur han tog hennes hand
hur han tog allt som inte kundes tas igen

hur hon älskade det.

Tittade på hans små andetag när dom lämnade hans mun
hur dom reste iväg.
Hon ville spara dom alla
i en liten liten burk
ask
av trä
ask kanske?
Ge tillbaka dom till honom när hans egna tagit slut
det hade hon tänkt ut.
Då kunde dom älska föralltid.

När hon kom på sådana visdommar, skakade hon lite,
som en rysning
som om den lilla visa tanken lämnade hennes kropp.
Att dom kunde leva föralltid.
Efter den tanken skakade hon i en evighet.

Vad som egentligen hände?
Det som hände i denna stund
hon rörde hans läppar
där hans andetag lämnade honom
sakta sakta
Hon log
skakde lite och
la sin mun så när hans att hon själv
kunde sammla hans andetag
leva för honom
av honom.

Nu var det ju pärmen
pärmen av blad
pärmen av skakningar
pärmen av dom

En bok, julklapp
av henne
till honom

och
det var

Sweet Jackie
i sin helhet.