Hrm. En sådan stor publik! Inte är han van vid att den består av gymnasieelever, och endast flickor dessutom. WOW! Eller misstar han sig? Är det kanske en hop transvestiter på möte i klubben? Gäspande griper han av vanans makt efter något att hålla sig i. Men... vart har det förbankade kopplet tagit vägen? Och uniformen sedan? I talarstolen står han iförd bh och trosor av rent silke! Över detta en genomskinlig regnkappa av plast. Han darrar. Drömmer jag? En gråsparv sitter på kanten av talarstolen. Om den varit en spritflaska ändå! Och plötsligt kastar han sig fram. Vrider nacken av fågeln och dricker sig plakat på Karlshamns flaggpunsch av finaste sorten. ’Någonting kan spricka och gå sönder’, tänker han. Bäst att tömma hela flaskan. Men en flaggpunsch leker man inte med, minsann. Hans ögon börjar rinna. Rinner gör också snålvattnet i hans mungipor. Eller är det sprit? Alldeles bestämt är det det. Den döda fågeln vrider sig i handens grepp. Fågelns ande vill tillbaka till det forna livet. Kampen blir dock kortvarig, ty punschen är plötsligt inte längre punsch, utan ketchup! Fågelns hjärta blöder för en sådan ensamstående publik. Flickorna står upp, klappar händer och ropar, ’Da capo, da capo’. ’Är detta sant?’ Tänker en tax, insmugen i aulan av en hundfanatiker till transatlantisk demagog. Demagogen snyter sig i fingrarna och se, till ingens häpnad har hon snutit ut en tusenkronorssedel ur ena borren. ’Är detta sant?’ Tänker ånyo denna anmärkningsvärt spirituella tax, vi nyligen gjort bekantskap med. Det som ingen förstår är att även taxeringsintendenter kan tänka sig att gå ut med hunden på promenad i morgondiset. Mannen på molnet, förutvarande polis, pratar i sömnen. Endast fragment av vad som blir sagt uppfattas av offren på molnen intill. ’Sade han något om äppelmunkar?’ läste den blodige ur sina anteckningar på vänstra ärmen. Andäktig tystnad råder bland molntapparna. Var och en som någon gång haft till uppgift att tappa moln, vet precis hur tung och hedervärd denna uppgift verkligen är. Taxen sniffar försiktigt på fallfrukten. ’Det smakar ju inte ens, och än mindre ser detta ut att vara...’ tänker den... ’rödbetor’. En generalmajors rödhåriga dotter kan inte hålla sig i bänkraden, utan åstadkommer en liten sjö på golvet i aulan.