Min trogna vän du var
alltid kom du och mötte
och välkomnade
när man steg in genom dörren
i hemmets lugna vrå

Kan se dig framför mig fortfarande
när du ligger vid dörren och vaktar
på din mjuka filt

Din fina bruna päls
dina mörkbruna ögon
smälte var gång när jag tittade in i dem

Våra sköna promenader som vi hade
saknar dem
men jag vet att du har det bra  nu

då cancern tog bort dig alldeles för tidigt
som hade spridit sig i hela din kropp

Du fattas mig
men jag vet att du inte lider

Vila i frid 

Matte