Ständigt dunkande tanke i mitt huvud och nej, jag kan inte bara släppa det.
Lyckan är en horaHar hela dagen tänkt; lyckan är en hora. Varför vet jag inte. Det känns bara så, jag får väl köpa lyckan med mitt liv, men hur mycket är jag beredd att satsa? Det är inte som att spela bort pappas pengar på cinderella bara för att man är grymt uttråkad och man faktiskt någon gång ibland vinner. Det här handlar om något mer. Lyckan är en hora, men hur mycket vågar jag betala för att få den? Och vill jag ens bli en sådan där desperat jävel som köper lyckan med pengar? Eller är det så att vi alla köper lyckan på ett eller annat sätt, att vi alla satsar delar av våra liv på något som vi inte ens kan definera?
Övriga genrer
av
nollkommanoll
Läst 459 gånger Publicerad 2006-11-30 22:12
|
Nästa text
Föregående nollkommanoll |