Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Den elfte augusti 2004, kommer alltid att vara den dagen som världen slutade att ge dig andetag. Och jag vill skrika förlåt för allt, för att jag inte räckte till; för att jag inte kunde rädda dig. Allt handlar om saknad.


Rälsen blev ditt stopp - det fanns inget återvändo

1.
Du missade chansen
du missade tåget
men rälsen finns kvar
döden väntar än på sitt byte

Och jag vet att du vill
jag vet att du önskar
men fötterna tar dig inte sällan
åt sidan när du trotsar
när du gråter och
säger att du inte orkar mer

Och du minns pipande apparater
du minns svidande stygn
och nätterna i en kropp
du förbannar som du föraktar

Vi brukade viska tyst att det
inte behövde ta slut
men i slutändan så föll
vi alltid dit bland
papper med utsmetat bläck
och ord om inget återvändo

2.
Förlåt för att jag inte sa något
du missade aldrig chansen
du missade aldrig tåget
du tog några djupa andetag
och gjorde verklighet av orden
som fläckats med dina tårar

Rälsen fick inte vänta länge
döden fick dig slutligen
och kvar finns jag

Förlåt för att jag aldrig
lyckades rädda dig
Förlåt för att jag fortfarande
andas när ditt hjärta slutat
slå för så länge sedan




Fri vers av nollkommanoll
Läst 573 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-01-09 11:14



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

nollkommanoll