Ombyte förnöjer.

Jag ringde chefen för Ving.

” Detta ordnar jag - sitt kvar på rummet - hör av mig om fem minuter. ”
Ingen uppringning
Han hade låtit så pålitlig. Varför nu detta?

Jag ringer ut till receptionen - lyfter luren - ingen ton
Telefonen sönder. Tog mobilen - återuppringde.
Lättad hörde jag honom :
” Var tog Du vägen - vi har sökt överallt? ”

Jag gav förklaring.

Hör nu. ” Du flyttar till ett hotell - en stjärna bättre i morgon - något extra skall Du inte betala. Gå nu ner i baren - tag en drink på min bekostnad.”

Efter att tittat utifrån på min nya bostad med omgivning - hittade jag en busshållplats.
Nyfiken lästa jag vart bussarna skulle gå. Nästa gick till Jungelparken - priset i min smak - gratis. Däremot var inträdet lite grymt . 22 € - för dessa skulle vi få se fåglar flyga - krokodiler äta - inte att förglömma åka runt i djungeln och på savannen i säkra bilar se lejon - tigrar som gick lösa - i vitögat - många andra arter likaså.

När vi kom dit fanns inga djur ute. Klart vi alla blev besvikna - men jag tröstade en ung dam med två ledsna barn ” Var glad - här finns inga bilar - vi hade inte vågat. ”

Det var dags att krokodilerna skulle äta. I ett snöre svängde en skönare en död höna. Efter några försök hamnade maten framför gapet på en av de sovande krokodilerna - sju i allt. Ingen rörde sig.
En man kom - beväpnad med en lång käpp. Han började peta på djuren. Dessa rörde på sig så vi fick se att de var levande. Äta gjorde de icke.

Jag lämnade området - kände mig så där lagom lurad.
Taxichauffören stannade på några utsiktsplatser.
Det gav ett bestående intryck.



Dagen efter flyttade jag till centrum.

Strandpromenaden utforskades - hittade en fiskrestaurang som lockade med sjötunga.
Överkyparen lyssnade på mina önskemål.
Det slutade med att vi gick ut till köksluckan. Jag bad
att få titta på fisken,
( Det har jag lärt av ditflyttade tyskar )
” Den vill jag ha - pekade på en stor baddare. Om jag kommer tillbaka en annan dag - kan jag få en lika stor - kokt i vittvin med hummersås.? ”

Nu blev vi riktiga vänner - Han hade jobbat i London
och Paris. Jag blev bjuden ut i köket - vi gick runt - en liten smak av hans hummersås - visade sina färska musslor - övertalade mig
till en portion som förrätt.
Ett vitlöksbröd satt fint.

Ute i matsalen ville servitören veta mera.

Potatis?

Nej tack.

Sallad ?

Nej tack.

Ingen sallad - varför ?

Jag har kommit överens med kaninerna -
äter jag inte deras mat - låter de bli min.
Däremot brynt smör med persilja och citron.

Jag vill lova jag njöt - gäster kom och gick - men jag
beslöt - denna kväll till detta.

Jag bad få betala. Men innan ville huset bjuda på :
” Italiensk ostkaka .” Jag vill lova - närmare det gastronomiska paradiset kan man inte komma.

Anny har varit med på Teneriff flera gånger.
En vit vacker kyrka ligger vid gågatan. Vi har undrat många gånger :
” Varför är den aldrig öppen? ”’

På väg till taxi - såg jag portarna vidöppna.
Nu skulle jag äntligen få se förbudskylten - oläslig
på långt håll. In kunde jag också komma.
Skylten talade om ” bollspel förbjudet ”.

Invändigt - inte så påkostad som fasaden utlovade.
Tog plats ytterst på en bänk för meditation. Jag måste ha börjat låta tankarna flyga runt. Plötsligt ville folk in i den av mig besatta bänken. Tittade mig runt. Kyrkan fullsatt. Klockorna började ringa - orgeln spelade - folk reste sig - sjöng - jag mimade - kort predikan på latin. Då alla sade : Amen - vände alla sig runt tog varandra i hand - sedan började köandet fram till nattvarden.
Jag den enda turistklädde smög mig ut.

En oförglömlig - lugn stund - med tillfälle till tankar hade jag upplevt. Tyvärr ensam.

Jag hade en hustrulig uppgörelse med städerskan. På en skriven sedel stod hennes namn - att hon städat - samt hade ansvaret för rummet.
Jag tog bort överkastet - vekt snyggt ihop det - in i skåpet - ut med en filt - bädda som det passar mig.
Dagen efter filten in i skåpet - överkastet på - av städerskan.

Jag låste ner överkastet i min koffert.
En av mina få segrar över kvinnor.

På mitt sängkammarbord hade jag ett foto av Anny. Då hon den 13 november skulle fyllt 81 år köpte jag en liten
vacker ljusstake till värmeljus. Blommor stal jag i häckar. Det bordet stod där hela tiden.

Då städerskan fick min belöning i € frågade hon om det var min hustru. Pekade på sitt ringfinger - därefter frågande mot himlen. Jag beskrev att vi varit gifta i femtio år.
Då tog hon mitt huvud mellan sina händer - gav mig en kyss på munnen - sade något på spanska - gjorde korstecknet - en liten nigning - vände och gick.
Detta är det finaste beklagande jag fått.

Ett par minnen från denna tur är värda att berätta - men
jag väntar.

Hemresan gick fort då sällskapet var underhållande.
Av andra nyvunna vänner fick jag lift till Helsingborg.