Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vandrare

jag är rädd för att allt ska gå åt helvete. men om det gör det ska jag bli en vandrare, och när jag inte förmår vandra längre ska jag ta mitt liv.
jag är rädd för att binda mig, ty jag söker frihet. frihet är att vara likgiltig, frihet är att inte älska och inte hata. se sig själv som en känslolös punkt som rör sig slumpmässigt utan mål.
men paradoxalt nog vill jag också komma åt lycka.

låt tiden gå baklänges, tills dess att entropin upphör. i ett tillstånd med oändlig ordning kan vi kräva båda.




Fri vers av Doorvena
Läst 417 gånger
Publicerad 2006-12-11 18:28



Bookmark and Share


  Islandir
Mycket väl valda ord, bra dikt med fin känsla. Gillar hur du berättar om dina känslor på ett så beskrivande sätt, det är vackert och stilla samtidigt som det känns vildt. Superbt!
2007-06-09
  > Nästa text
< Föregående

Doorvena