Dagarna kommer, och dagarna går
Och jag tror att de alla lämnar sina spår
Trodde vi att några skulle falla ur leden
När vi vandrade genom mörkret över eden
För somliga tog vandringn plötsligt slut
Vi som är kvar i mörkret måste hitta en väg ut

Låt oss söka oss till varandra
På den mörka stig som vi valt att vandra
Vi kan ge varandra värme och tröst
Då vi tar oss fram genom dödens höst

Det som frosten tog måste vi hålla vid liv
De finns i tanken när vi tar nästa kliv
Vi ser andra vandra på stigar som vår
Och vi kan känna med dem, för vandringen är svår
Men vi håller envist fast vid vårminnesbild
Vi finner värme i det då höstens storm växer sig vild

Låt oss minnas, låt oss aldrig glömma
Vi kan bara fortsätta att vandra och drömma
Och bevara dem levande i våra bröst
Där vi tar oss fram genom dödens höst

De finns hos i tanken för att kunna följa oss in i vår framtid
De finns där och de finns med oss nästa gång vi går i strid
Och om det inte var så skulle vi inte fortsätta att vandra
För de finns där hos oss, lika levande som alla andra
Och det är det som gör att man tar nästa steg, det ger hopp
Till en sargad själ, ett hjärta i sorg och en sliten kropp

Låt oss minnas det som en gång var
Och låt oss se det som finns kvar
Och någonstans så kommer vi ledas av en röst
Så tar vi oss tillsammans igenom dödens höst

När hösten är slut och vintern kommer till oss
Ser vi på kvällshimlen hur stjärnorna bildar ett kors
Vi kan se deras oskuldsfullhet avspegla sig i vit snö
Vi kan känna deras närvaro, för oss kan de inte att dö
De följer oss på den väg som livet vill att vi går
Och de finns kvar även då vintern blir till vår