sakta sänkte du mig

ner i djupet,

balanserad mellan liv och död

naken, svag och sårad

mitt sista andetaget blev ditt längsta

svävade mellan himmel och hav

vore jag en fågel stannade jag kvar

vore jag en fisk, skulle jag ge mig av

men en människa blott jag är

att kämpa är mitt svärd

tyngden av min själ får avgöra

jag flyter sakt upp till ytan igen

luft, nya krafter livet vänder hem

jag vandrar bort, iväg, vänder mig aldrig om

nu står du där och tittar i djupet

på din egna avgrund

din skugga ska  aldrig slutar

följa dig, ditt samvete bygger bo

som ett svart hav ska den sänka dig

precis så som du sänkte mig

ack du saliga själ.......